De flesta tycker att vara ensam är något att undvika. Ordet bär ofta med sig en rädsla för att vara oälskad och utanför. Men för mig är ensamtid ett måste. Vissa behöver en kopp kaffe varje morgon för att bli sig själva, andra sina cigaretter eller sin mobil. Jag behöver vara ensam, göra något helt själv för att sen vara mig själv. Vilket jag tycker är jättebra. Det är så många jag känner som känner sig obekväma med att göra saker själv och alltid måste ha någon med sig. 

Jag tror att mitt behov av ensamhet mycket har med att min hjärna jobbar på ett annat sätt när jag umgås med andra. Det är inte så att JAG blir annorlunda men jag är en som omedvetet alltid analyserar saker, människor. Inte dömer eller är tar åt mig vad andra tycker men jag läser av människor. Om jag då inte umgås med någon får den delen vila och fokuset hamnar bara på mig.